Inte många vet var Lagga ligger. Än färre har hört talas om dess medeltida benämning Laggahärad. Ändå hölls där flera kungaval en gång i tiden. Fast de medeltida källorna förknippar aldrig valen med sockennamnet utan endast med en äng i socknen: Mora, med dess nu försvunna valsten. En kung, Valdemar Birgersson, hade som patronus skänkt kyrkan i Laggahärad med omgivande mark till Uppsala domkyrka för inrättande av ett nytt kanonikat. Därigenom kom socknens kyrkoherdar samtidigt att vara kaniker, huvudsakligen på plats i Uppsala. Det dagliga kyrkolivet fick i stället skötas av en vikarie. Gårdarna i socknen ägdes i hög grad av kyrkliga organ och personer, men också av representanter för hög- och lågfrälset. Få av dessa var bosatta eller engagerade i socknen. Självägande bönder var i klar minoritet. I stället möter många landbor, arrendatorer, bland sockenmännen. Det är alltså en förhållandevis okänd socken som framträder i denna bok, där tonvikten är lagd på perioden ca 1050 1527. Boken har inte primärt tillkommit för att sätta Lagga(härad) på kartan, men väl för att erinra om hur hierarki och aristokrati i samverkan lika väl som i inbördes maktkamp på alla plan förmådde styra och genomsyra det agrara Sverige.