Den svenska krisberedskapen har fortfarande brister trots att vi genom historiska erfarenheter är väl medvetna om vilka katastrofer som kan komma och vilka utmaningar vi står inför. Sverige har en lång tradition av att ha svårt att hantera oväntade kriser; Palmeutredningen, Estonia, Tsunamin, Skogsbranden i Västmanland är exempel p kriser som inte hanterats föredömligt. Vi upprepar ofta samma misstag och tycks inte ta lärdom. Extremväder har gett oss nya utmaningar. Har vi tillräcklig kunskap för att hantera de katastofer vi drabbas av? Vad gör vi om kriget kommer eller en pandemi bryter ut? Tar vi krisberedskapen på allvar? Eller är det en illusion att man kan förbereda sig för kriser?