Ett år, någonstans i början av 60-talet, innan studentuppror, Vietnamdemonstrationer och ungdomsmode. Vi får följa Arn – uppkallad efter en prins i en tecknad serie om vikingar – på väg att ta klivet ut i vuxenlivet. Den första trevande kärleken, han konfronteras med politikernas planer att förse det medeltida gatunätet med breda bilanpassade genomfartsvägar och med militärt tänkande under några intensiva sommarmånader. De bevarande och förtryckande krafterna i samhället symboliseras av klippdassarna, som med ett bibliskt uttryck beskrivs som ”ett folk med ringa kraft men i klippan bygga de sig hus, och de förmörka människornas sinnen”. De kan vara lärare, politiker, även föräldrar. ”Arn hade kommit till den ålder när man börjar fundera på meningen med livet. Vilket bara den kan göra som slipper bekymra sig för tillgången till mat, tak över huvudet och sysselsättning. På de områdena hade Arn inget att oroa sig för. Men räcker det? Vad hade hänt i hans liv? Hade det blivit som han tänkt sig? Svårt att svara när man inte behövt tänka. Det hade andra gjort åt honom. Sin födsel hade han ju inte planerat. Föräldrarna hade han inte valt. Men dessa hade bestämt hans skolgång... Men ska det vara så här? Efter skolan blir det militärtjänst. Det kan han inte heller påverka. Och så blir det kanske universitetet. Var det ett bra liv? Var han nöjd?”