I 1800-talets Sverige var normen för människors kärlek enkel. Den existerade bara mellan man och kvinna, något annat var inte tänkbart. Eller var det så? 1800-talet innebar också genombrottet för moderna tankar om sexualitet och könsroller. Något vi tydligt ser i seklets progressiva litteratur.

I Kärlekshistoria åskådliggör Eva Borgström hur kärlek mellan kvinnor skildrades hos sex svenska författare: Fredrika Bremer, Carl Jonas Love Almqvist, Vilhelmine Zahle, Mathilda Roos, August Strindberg och Ellen Key. Vad skrev de, och hur? Hur reagerade omvärlden på de ickenormativa inslagen i författarnas ofta digra och populära utgivning?