"I sin både engagerande och analytiska brevväxling använder sig författarna av den klassiska dialogens möjligheter att genom perspektivskiften och ömsesidig prövning av argument söka sig fram mot en allt klarare gemensam verklighetsbild." Borås tidning

"En mycket fin bok som handlar inte bara om det judiska, utan också om att vara människa." Svenska Dagbladet

Två svenska judar, den ene uppväxt i Malmö, den andre i Kristianstad, båda präglade av den dödens skugga som deras föräldrar bar med sig från upplevelserna under Förintelsen, försöker i en brevväxling förstå vad detta arv inneburit för dem.

Salomon Schulman revolterade som ung starkt mot nästan allt vad judiskt liv var, men har i vuxen ålder återvänt, framför allt till den jiddischkultur hans föräldrar var en självklar del av. Mose Apelblat, uppväxt i en ortodox familj, har förblivit traditionen, om inte den starka tron, mer trogen.

I breven diskuterar de judisk identitet, antisemitism och inställningen till Israel. Deras berättelse lyser upp en mörk plats i den svenska samtidshistorien och fogar in sig i raden av uppväxtskildringar av bland andra Leif Zern, Göran Rosenberg och Kenneth Hermele.

"En mycket fin bok som handlar inte bara om det judiska, utan också om att vara människa." Svenska Dagbladet

"Gnistorna slår som starkast när det kommer till Polens agerande under Förintelsen. Huruvida de gamla landsmännen var kollaboratörer eller välmenande offer för omständigheterna blir ett utdraget bråk utan svar. Schulman lider sig med sin humoristiska skepsis genom sidorna. Apelblat fortsätter med torr optimism att tro och hoppas." Expressen

"Schulman skriver gripande om brodern Cwy som två år gammal deporterades av nazisterna och moderns återkommande självmordsförsök. Apelblat skildrar varmt sin ortodoxt religiösa pappa och ger minnesbilder från Kristianstads lilla judiska församling där flyktingar som anlänt utblottade och traumatiserade efter kriget kämpade med att bygga upp sina liv på nytt." Sydsvenskan