Strax efter andra världskrigets slut tog konsteleven Knut Grane jobb på en svensk atlantångare. Han ville till New York och lyssna på jazz, han ville uppleva Duke Ellingtons, Count Basies, Billie Holidays och Lester Youngs musik med alla sinnen. Jazzen kom senare att bli hans viktigaste motiv som konstnär, dess rytmer och klanger färgar hela hans bildvärld.
I denna rikt illustrerade bok sammanfattar Knut Grane, med bidrag av flera musik- och konstkännare, ett konstnärsliv där synkoperna och rytmen alltid haft den viktigaste rollen.