Lydia och Kirstie är enäggstvillingar - sex år gamla, oskiljaktiga och så lika att inte ens deras föräldrar alltid kan säga vem som är vem. Så händer det som bara inte får hända: Lydia faller från ett balkongräcke och dör. Kvar är den förvirrade Kirstie och hennes förtvivlade föräldrar Sarah och Angus.
Efter ett års tungt sorgearbete beslutar sig familjen för att flytta till en liten isolerad ö i Hebriderna där de ärvt ett hus som inte varit bebott på flera decennier och som saknar elektricitet. De vill börja på nytt, komma bort från alla plågsamma minnen.
Men inget blir som de hoppats. Kirstie beter sig allt egendomligare - hon tycks djupt olycklig och hävdar att de förväxlat henne med den omkomna systern. I skolan skyr de andra barnen henne, hon som alltid haft en syster och själsfrände är nu outhärdligt ensam.
Angus tvingas ofta resa bort på grund av sitt arbete och Sarah känner sig alltmer isolerad och förtvivlad. Deras äktenskap blir sämre i stället för bättre. Oron för Kirstie - eller är det Lydia - bara växer. En fruktansvärd misstanke pyr inom Sarah - vad var det egentligen som hände den där olycksdagen då hennes dotter dog?

S. K. TREMAYNE är journalist och författare, bosatt i London. Istvillingar utkommer i år i en lång rad länder.

"nästan olidligt ruggigt. Tremayne växlar mellan makarnas perspektiv vilket ger en extra dimension. Men framför allt är detta en uppvisning i att skickligt bygga upp en riktigt läskig stämning."
Cecilia Gustavsson, Aftonbladet

"spänningen är gastkramande. En smygande otäck känsla av att inget är vad det verkar greppar tag i läsaren, och man kan bara inte släppa den här finurligt uppbyggda romanen med övernaturliga inslag. Inget för mörkrädda och lättskrämda. Men sjukt bra, spännande och vemodigt."
Maria Zaitzewsky Rundgren, Accent

"ett spännande mysterium som jagar kalla kårar utefter ryggraden."
Gunilla Sandell, Allers

"Läs den inte ensam i en sommarstuga, för det är en osedvanligt läskig spökhistoria som är så bra att man inte kan sluta läsa."
Lotta Olsson, DN

"Var ska jag börja? Det här är bland det bästa jag läst på länge. [...] Sorgen är trovärdigt beskriven; avgrundsdjup och allomfattande. Det riktigt river i hjärtat och emellanåt kommer jag på mig själv med att slå handen för munnen och stöna. Men boken handlar om så mycket mer än sorg. För det blir så otroligt spännande. [...] Intrigen tar över och det är så obehagligt att till och med jag blir rädd. [...]Det kan inte hjälpas, detta blir andra femman jag delar ut här på LitteraturMagazinet!"
Kristina Jägfeldt, LitteraturMagazinet