Enligt kejsarinnan Katarina den storas ukas utvandrade år 1781 tusen svenska bönder från Dagö i Estland till Nyryska guvernementet, nuvarande södra Ukraina, där de grundade en bosättning som kom att kallas Gammalsvenskby. Författarna följer svenskbybornas dramatiska liv och öden genom århundradena i deras kamp mot hungersnöd, farsoter, banditöverfall och invaderande arméer. Gammalsvenskby var krigsskådeplats både under Krimkriget, första världskriget, ryska inbördeskriget och andra världskriget. När svenskbyborna 1929 med Röda korsets hjälp flyttade till Sverige var de övertygade om att de skulle få egna gårdar i en sammanhållen by. När de i stället placerades ut som lantarbetare och statare blev många besvikna och återvände till Sovjetunionen. Här föll de på 1930-talet offer för Stalins terror och på 40-talet för nazityskarnas ockupation. Fram till 1980-talet var byn spärrat område för utlänningar. Historien om Gammalsvenskby är en spännande och gripande skildring av en svensk folkspillra som mot alla odds i mer än två sekel lyckats hävda sig och överleva i detta oroliga, kosmopolitiska hörn av Europa tack vare sitt svenska språk och sin lutherska tro. Deras historia präglas av svek från såväl ryska som tyska och svenska myndigheter.