Tore Herlin (1879-1967) var marindirektör med uppgift att skapa fartyg och båtar för Marinen. Han var också en aktiv och engagerad seglare, en centralgestalt i seglingsvärlden på sin tid. Han var en av grundarna av Svenska Kryssarklubben, dess förste ordförande och senare hedersordförande. De torde inte finnas någon enskild person som haft större betydelse för utvecklingen av svensk segling. I boken presenterar Herlin uppskattningsvis en tredjedel av sina konstruktioner för fritidsbruk samt Marinens övningsfartyg, Gladan och Falken. Här finns båtar i storlekar mellan 2.70 och 34.42 m. Det generösa formatet - liggande A3 - gör de vackra ritningarna rättvisa. Nyutgåvan har utökats med två ritningar, dels Herlins allra sista segelbåtsritning - Bella från 1967 - dels med en motorsnipa, den senare för att visa en mindre känd sida av Herlins konstruktörsskap. Den nya utgåvan har också ett 20-tal sidor med svartvita fotografier på de flesta av de båtar som förekommer i boken. Herlinbåtar byggdes - och byggs - på många svenska varv och ritningarna har spritts över världen. Fortfarande finns t ex en aktiv förening för båttypen Carmen i England. Många av de båtar som presenteras i boken seglas fortfarande av entusiastiska ägare. En del av Herlins konstruktioner, t ex Juni, har med framgång också tillverkats i plast. Tore Herlins båtkonstruktioner är fortfarande i högsta grad aktuella. Det är inte vanligt att yachtkonstruktörer låter publicera sina linjeritningar i bokform - av konkurrensskäl. Erik Kylén citerar Tore Herlin i örordet (1966): "Jag vill gärna se mina ritningar bevarade och lånar någon mina linjer till sin båt må han göra det. Kanske räddar det hans liv." Uttalande kan ses som ett uttryck både för *Tore Herlins generositet och hans strävan mot sunda båtar, där säkerhet är ett av de tre ben som båtkonstruktion står på: snabbhet, beboelighet och sjöduglighet.