När Lina och Lise var små lekte och pratade de mycket med varandra. Och tecknade. Gärna med kolsvart och kolrött och kolgrönt. "Det är kladdigt", sa Lina. "Man får ha mycket husrullspapper att torka sig med." En och annan bokstav blev det också. "Men någon annan får läsa det jag skriver. Det kan jag inte än", sa Lise.

Nu, tjugofem år senare, har Lina och Gun - mor och dotter - satt ihop denna ljuvliga bok med Linas teckningar. Texterna bygger på de kommentarer som Gun snappade upp från sina båda döttrar och skrev ner i sin dagbok 1978–79 och som hon nu varsamt har redigerat.

Det handlar om pannkakor och tårtkalas, om föräldrar och syskon, om monster under sängen, om att vilja ha ett husdjur fast man är allergisk, om orättvisor och rädsla och om att måla och rita och skriva. Om världen, formulerad med förskolebarnets skapande fantasi och uppfinningsrika språk.