Kvicksilver är ett av jordens farligaste ämne. Kontinuerlig kontakt med kvicksilver kan drabba framför allt nervsystemet och hjärnan. Trots kunskapen om detta har man under 150 år använt amalgam innehållande 50 % kvicksilver som tandlagnings­material i människors tänder. Varför dröjde det ända till EU:s förbud 2009 innan Sverige stoppade detta giftiga ämne?

I och med kvicksilverförbudet kan man kanske tro att debatten är över – men de flesta i den äldre befolkningen har kvar sina kvicksilverläckande amalgam­lagningar och de sjuka förnekas rätten att ta bort dem. Kvicksilver förs vidare via navelsträngen till fostret vilket innebär att den största delen av Sveriges befolkning har fått kvicksilver på hjärnan och i den övriga kroppen, vilket i sin tur kan orsaka en rad sjukdomar.

Det märkliga är att Socialstyrelsen och många tandläkare fortfarande förnekar riskerna med läckage av detta gift och envist hävdar att förbudet enbart tagits av miljöskäl.

INGÅR INTE MÄNNISKAN I MILJÖN?

En grupp som varit särskilt utsatta för kvicksilver är tandvårdspersonalen som konstant har utsatts för detta giftiga ämne i sitt arbete. Trots detta nekas de rätten att få sina kvicksilversymtom godkända som arbetsrelaterade skador.

I denna bok får du följa den 150-åriga debatten om amalgamet samt om kvicksilvrets påverkan på människokroppen. Författaren har digra vetenskapliga fakta som grund samtidigt som vi får följa Socialstyrelsens underlåtenhet att stoppa amalgamet trots att man visste att det var ett farligt tandlagningsmaterial.

Den slutliga frågan blir – vem eller vilka hade något att vinna på detta?