EUROPAS SISTA NATIONALSKALD
Halldór Laxness var en central författare i 1900-talets litteratur. Han har kallats Europas sista nationalskald, inte därför att han var älskad av det isländska folket utan därför att hela den isländska nationen engagerade sig i vad han skrev. Laxness verk möttes både av upprördhet och jubel men ingen var likgiltig inför dem.
Redan som mycket ung visste Halldór Laxness att hans uppgift var att bli författare, men att han ville skriva berättelser inte bara för islänningarna utan för hela världen. När han 1955 mottog nobelpriset i litteratur stod det klart att han hade lyckats. Både i sitt liv och i sina verk speglade han det dramatiska århundrade han verkade i. Halldór Laxness var kompromisslös i sin konst, sitt politiska engagemang och i sitt familjeliv. Han var en ytterligheternas man; under livets bana var han både djupt troende katolik och övertygad kommunist, om än inte på samma gång.
Halldór Guðmundssons biografi om Halldór Laxness liv är den mest omfattande som skrivits och följer författaren från hans barndom till hans död. Boken beskriver Laxness drivkrafter: hans sökande efter ideal, hans engagemang som samhällsförbättrare och inte minst hans litterära ambitioner. Det blir på samma gång en skildring av det moderna Islands tillblivelse, ty de två är starkt sammanvävda.
Halldór Laxness. En biografi har även översatts till norska, danska, tyska och engelska och belönades med det Isländska litteraturpriset för bästa fackbok.