Till en otrogen gris:

Ditt patetiska jävla äckel. Du kan ta din fula, omskurna kuk och dra åt helvete. Jag önskar dig allt ont, allt lidande i världen. Du är så feg att Judas bleknar i jämförelse. Om du åtminstone hade ringt! Jag kommer att hata dig tills jag dör. Ring mig aldrig, sök aldrig upp mig.

Minou

P.S. Ikväll bränner jag upp alla dina saker på gården, inklusive dina Fred Perry-tröjor och väskor. D.S.

P.S. 2 Du är så jävla ful i håret. D.S. 2

Minou är tjugotre år och på kollisionskurs med hela världen. Hennes pojkvän Isak har dumpat henne med hjälp av ett kassettband och kvar i den skitiga lägenheten på Södermalm finns bara tystnad. Minou är trött på sig själv, trött på livet, trött på att ingenting någonsin fungerar som det ska. Det känns som om hon har ett hål i huvudet där alla fina och intelligenta tankar rinner ut likt finkornig sand, medan de hemska och fula stannar kvar eftersom de är stora som jordkokor.

För att komma undan Stockholm och Isak sticker Minou till Spanien. Kanske ska hon kunna hitta någon mening med alltihop där, eller åtminstone komma på ett sätt att vakna utan minnesluckor från kvällen före.