Gunnar Jonson i Vaplan (1843-1912) var en utomordentligt energisk entreprenör med många strängar på sin lyra: färdman, hästhandlare, storbonde, brukspatron och sågverksägare för att nämna några. Under sin levnad blev han känd som Jämtlands störste jordägare med fler hemman och avverkningsrätter än han kunde hålla reda på. Mindre känt är att han också var ensamstående far till sex omyndiga barn som han älskade mer än allt annat på jorden Tidigt lärde han dem vikten av att föra korrespondens, med honom själv, med varandra och med övriga familjen. Hans äldsta dotter Christina - författarens farmor - sparade alla sina brev i en samling som författaren ärvt och som ligger till grund för denna berättelse.