I Göteborgslexikon är det knôkat med göteborgska ord och uttryck. Många är allmänt bekanta, som a-män, bamba, dänka, exter, käckt, la, läska, måckli, svale, talla, tetig, tyken, å hâna och änna.

Andra är inte kanske fullt så välkända, som bôdi, dôna, flane, gigga, hånka, joggens, môla, parra, rôta, tjingsa och tjottaheiti. En del är sällsynta numera, som apparell, gojla, kallevanser, klissa, kombarris, môla, môsad, snörflôsa, tjala och ånk.

Annat är så självklart att man inte tänker på det som dialekt, som att man säger tissta för tisdag, jämte för bredvid och mårrfar för morfar. Och när sa du kom å knô senast?

Göteborgslexikon är med bred marginal den mest omfattande ordboken för göteborgskan. Här finns närmare tusen ord och uttryck beskrivna med betydelser, användning, uttal och ursprung. Orden lockar fram bilder och minnen av personer och situationer: Så sa vi när vi spelade boll eller lekte gömme. Så lät det när föräldrarna förmanade oss, eller fastighetsskötaren läxade upp oss. Det ordet använde alltid farmor. Det uttrycket har jag inte hört på 50 år. Och jag som trodde att det bara var i min familj vi sa så. Lexikonet är ett ordalbum för infödda och en vandring i ett nytt språkligt landskap för inflyttade.

Lars-Gunnar Andersson är professor emeritus i modern svenska vid Göteborgs universitet och har bland mycket annat forskat om Göteborgsdialekten och beskrivit den i artiklar, språkspalter och böcker, till exempel Göteborgsgrammatik från 2019. Han är också en välkänd radioröst efter många år som ämnesexpert i radioprogrammet Språket.