Gata Regerings 74 – Jazzfolk i Arne Domnérus Nalenkvarter
Kategorier: Ekonomi, finansväsen, näringsliv och management
Gata Regerings 74 – Jazzfolk i Arne Domnérus Nalenkvarter
Kategorier: Ekonomi, finansväsen, näringsliv och management
Tänk att en gatuadress kan bli så känd och en symbol för en hel tidsperiod. För det var det Topsy Lindblom skapade under sin tid som "direktörn" på Nalen. Danspalatset som blev symbolen för den svenska jazzen. Ett internationellt känt ställe där världens jazzelit spelade med svenska musiker medan publiken dansade och drack Citronil. När Quincy Jones fick höra att gamla vännen Hans Fridlund höll på med den här boken insisterade han på att få skriva baksidestexten.
Läs mer
Så här blev det:
Arne Domnérus och The Nalen Era Portraits och Recollections from TheHouse of Happy Feet. Looking back, it seems my Midnight Sons will neverset... For a whole lot of reasons, I’ve nurtured a special fondness forSwedish things in general, and Swedish jazz in particular. Ahh, thosewere the days... I’m thinking of the Lionel Hampton band in 1953;exciting nights spent in the Metronome studio with guys like CliffordBrown, Art Farmer, Bengt Hallberg, Ike Persson; Stockholm Sweetnin!Just reading all those names that worked at Nalen, the Stockholm 52ndGata reminds me of a profoundly cherished era, forever close to myheart.Glimpses and flashbacks:
Hamp on a baggage cart on our firstarrival. Big Simon Brehm lugging his bass; Ernie Englund; staying with Bengt-Arne on Essinge Brogata, writing Harry Arnold charts; later on, touring all those Folkparks (thank you for that life savingcontribution, Seymour sterwall!). And Nalen and Gröna Lund and Arne Domnérus and Egil Johansen and Lars Gullin and Börje Ekberg and Anders Burman and Lill-Babs and Siw Malmkvist and Thomas Andersson and Bjarne Nerem... And much later, receiving the Polar Prize - for me anunsurpassed honor. I’m informed that the important story of the Stockholm Nalen ballroom, where Bengt-Arne Wallin brought me a fewtimes, havent been told from the musicians point of view - until now. Happily, those stories are still around, now captured by someone who actually saw them unfold: my Expressen writer buddy, Swedish jazz radioveteran och Skål Brother Hans Fridlund. Having known Hans as a friendsince 1959 (whew, 39 years...!) - I sincerely hope you will share his love and passion for a long gone, but not forgotten Jazz Era.
Peace
Quincy