”Den konvulsiviska skönheten ska vara erotisk-beslöjad, explosiv-orörlig, tillfällig-magisk – eller inte alls.”
André Breton (1896–1966) var surrealismens grundare och främste teoretiker. Sedan publiceringen av hans essä Galen kärlek 1937 har denna hyllning till den gränslösa, irrationella kärleken innehaft en central plats i surrealismens historia. Här redogör Breton för kärlekens omvälvande kraft, den objektiva slumpens ingrepp i vardagslivet och det upphittade föremålet som en profetisk kristallisering av begär.
I översättning av Maja Lundgren presenteras här denna svindlande essä för första gången på svenska.