Berit Ås är pionjär inte bara inom kvinnokampen. På 70-talet blev hon Norges första kvinnliga partiledare, för Sosialistisk Venstre. Journalisten Ami Lönnroth, som följt Berit Ås sedan 70-talets mitt, undrade vad det var som gjorde henne till en brinnande feminist och har i långa samtal försökt få svar på frågan: Hur lyckas hon efter över fyrtio års aktivism i Norden och runtom i världen fortfarande entusiasmera och sätta fart på fredsföreningar, kvinnogrupper och miljökämpar? Ett tänkbart svar på frågan ges av hennes yngre syster: Hon hämtar styrka ur eländet. Aldrig, aldrig, aldrig ger vi upp så sjöng Kvinnor för fred som Berit Ås var med och grundade i slutet av 70-talet. Det gäller alltjämt: Aldrig ger hon upp. I Förbannad är jag ganska ofta har Berit Ås samlat deras samtal. Vem har inte hört talas om kvinnan vars teori om härskartekniker blivit för feminismen vad Marseljäsen var för franska revolutionen! Vi får läsa om femåringen som organiserar en välgörenhetsaktion, barnet som gråter av rädsla när hennes hetlevrade föräldrar grälar, tolvåringen som sätter igång en framgångsrik protestaktion på skolgården. En bild växer fram som ett pussel av en av nutidens mest fascinerande personer. Den vackra unga professorn i rosa kappa som eldar massorna, politikern som listigt sjunger sitt budskap för att få medieuppmärksamhet och som sätter sig på Stortingets tak inför fotografer. Ur Katarina Mazettis förord.