Folkhemmet var under uppbyggnad. Det småskaliga bondesamhället ersattes av industrialismen med dess stordrift. Traditionella arbetsmetoder inom jord- och skogsbruk var inte längre lönsamma. I likhet med andra bybor i den medeltida skogsbyn Olingdal i södra Härjedalen ställdes författarens familj inför alternativet att stanna kvar eller flytta. Det var "Flyttlassens tid". Med utgångspunkt i personliga upplevelser på 1930- och 1940-talen beskriver författaren samtida bybors levnadsvillkor mot bakgrund av gångna generationers levnadsförhållanden i självhushållets tid. Läsaren får ta del av hur det var att växa upp i en brytningstid mellan gammalt och nytt, hur ljuset från illaluktande karbidlampor ersattes av elektrisk belysning och hur äldre generationer stod frågande inför tekniska moderniteter. Man får en inblick i hur en trettonåring upplevde skogsarbetarlivet och hur tankarna på en annan framtid växte fram. Berättelsen inleds med en vemodig tremila avskedsritt på arbetshästen Grålle till hästuppköparen i Sveg med anledning av familjens uppbrott. Grannars levnadsöden skildras, allt från drängen Johan Jonssas livsfarliga resa till Sovjetunionen under Stalins terrorvälde till pojken Johan Perssas märkliga försvinnande i storskogen. Byns mångskiftande historia och kulturella bakgrund tecknas genom olika tillbakablickar. Kunniga hantverkare, musiker, konstnärer och förkunnare har här sina rötter. Anmärkningsvärt nog har tre riksdagsmän rekryterats härifrån från 1600-talet och framåt. Under författarens uppväxt fanns omkring hundra fast boende i byn samt ett varierat antal gästarbetande timmerhuggare, flottare och kolare. Idag är antalet bofasta cirka tjugo.