1600- och 1700-talen var krigiska århundraden i Europa. Rhen-, Donau- och Podalarna, Böhmen, Moravien, Baltikum och Iberiska halvön var krigsskådeplatser i det ena kriget efter det andra. I tider då något landsvägsnät knappt existerade erbjöd floderna i stort sett den enda transportmöjligheten för arméerna, dessutom säkrade de bördiga floddalarna provianteringen. Bristen på kartor över mark som lämpade sig för strid bidrog också till att de mer erfarna härförarna gång på gång sökte sig till kända trakter när det var dags för sammandrabbningar. Fleurus, Landau, Fribourg, Malplaquet, Tournoi, Maestricht är namn som ständigt återkommer i krigsskildringarna från denna tid.
Under stormaktstiden var krig en dyrbar historia, att rekrytera och utrusta en armé medförde enorma ekonomiska påfrestningar. Vid ett förhandlingsbord måste man kunna kompensera utgifterna för kriget med så stora territoriella erövringar som möjligt. Detta ställde stora krav på fältherrarna, utan sin härförare är en armé inte mycket värd. Namnen på de största blev snart lika legendariska som platserna där de möttes i strid: August den Starke av Polen, Karl XII, tsar Peter, hertigen av Marlborough, prins Eugen av Savojen, Moritz av Sachsen ... Vilka var de då, dessa ärrade gentlemän som gång på gång bekämpade varandra på Europas slagfält? Om detta och mer finns att läsa här.

MARGARETA BECKMAN är verksam som styrelseledamot i Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek och som ledamot av den svenska avdelningen av Commission Internationale dHistoire Militaire. Hon har tidigare utkommit med flera böcker, bland andra Axel von Fersen och drottning Marie-Antoinette (Fischer & Co, 2010) och Kungar, drottningar, älskare och älskarinnor (Fischer & Co, 2012).

Pressröster om författarens tidigare verk:

"En intressant och faktaspäckad bok"
Ingalill Mosander, Aftonbladet, om Kungar, drottningar, älskare och älskarinnor

"Beckmans bok är särskilt läsvärd av två skäl. Det ena är att författaren har utnyttjat och analyserat tidigare okänt arkivmaterial och annat nytt, som kastar ljus över detta drama. Det andra är att den [...] förmedlar så stark spänning. Jag har återupplevt pojkårens sträckläsning trots att jag redan vet 'hur det gick'."
Torgny Nevéus, Upsala Nya Tidning om Axel von Fersen och drottning Marie Antoinette