”I alla hennes bilder känner man människan som levt, hennes ömtålighet och engagement, hennes uppriktighet. Det är konst som är ytlighetens motsats, en djup konst”, skrev Ulf Linde till en minnesutställning 1961 om konstnären Eva Bonnier (1857­­–1909). Det var framför allt som porträttmålare Eva Bonnier hade sina framgångar. Hennes porträtt utmärks av psykologisk inlevelse, men är aldrig insmickrande. Hon målade även en rad finstämda interiörer och landskap. Flera av hennes verk hänger på Nationalmuseum, men de allra flesta finns i privat ägo. Det kan vara en förklaring till att Eva Bonnier inte blivit lika känd som sina kamrater i Konstnärsförbundet. Denna stora biografi över Eva Bonnier fyller ett tomrum. Här framträder en konstnär som verkat lite grand i tysthet, tillbakahållen av annat än de vanliga ekonomiska konstnärsbekymren. Konstvetaren Görel Cavalli-Björkman skildrar hennes uppväxt och väg in i konstnärskapet via målarskolor och Parisvistelser, konstnärsvänner och familjeliv, men framför allt genom att visa hennes målningar och diskutera dem. Genom de många citerade breven får läsaren också höra Eva Bonniers egen röst, fylld av retsam kvickhet i familjekretsen men präglad av allvar och nobless i offentligheten.