Stanleys familj har i alla tider haft otur. Så det är inte konstigt att Stanley blir oskyldigt dömd, det följer bara samma gamla vanliga oturs-princip. De befinner sig alltid på fel plats vid fel tillfälle. Men trots sin dåliga tur så har familjen alltid hoppet kvar, de ser något positivt i allt. Domaren hade bett Stanley att välja mellan fängelse eller att komma till Camp Green Lake. Eftersom hans föräldrar aldrig hade haft råd att skicka honom på läger som liten valde han Camp Green Lake. Men det finns ingen sjö ¿ den har varit uttorkad i över hundra år ¿ och det är knappt något lägerliv heller. Det enda killarna på ¿lägret¿ måste göra är att gräva var sitt hål i den torra, hårda marken, ett hål som är 1,5 meter djupt och 1,5 meter brett. Övervakaren på lägret är av den åsikten att om pojkarna gör ett meningslöst kroppsarbete så kommer det att göra dem till ansvarsfulla människor. Men det är en lögn. De gräver egentligen efter något annat ¿ en sanning, som är dold för alla utom för en, som tror sig veta vad de letar efter. Denna historia har en förmåga att flera gånger ta en helt ny vändning som man som läsare inte kan förutse. Louis Sachar berättar i Ett hål om dagen en historia som är fyndig och fängslande, seriös och rolig. Det är en mörk humoristisk berättelse om brott, straff och försoning. Samtidigt som boken är humoristisk och absurd så finns det en djup förståelse för vänskapens villkor och för samhällets mest utsatta pojkar.