Erikskrönikan berättar om Sveriges politiska historia från 1229 fram till 1319, då Magnus Eriksson blir vald till kung. Hans far, hertig Erik Magnusson, är huvudpersonen och det är efter honom krönikan har sitt namn.
I krönikan framträder samhället - eller riket - kanske ej som det var men som en härskarklass ville se det. Ett betydande rike, inte en avkrok av Europa. I starkt idealiserade former skildras den krigiska överklassens "höviska" livsföring. Här möter vi riddare och sköna damer, Erik Läspe och halte, Birger Jarl, Joar Blå, Magnus Ladulås och hans söner. Krönikan kulminerar i berättelsen om Nyköpings gästabud där kung Birger låter sina bröder svälta ihjäl.
Det är för övrigt i
Erikskrönikan som namnet Stockholm dyker upp för första gången.
1921 gavs
Erikskrönikan ut med forskarkommentarer för första gången. 1985 kom den första populärvetenskaplig utgåvan, med den medeltida texten bearbetad av
Sven-Bertil Jansson, expert på medeltida litteratur. Boken har sedan dess tryckts om ett antal gånger. Det är denna utgåva som nu återutges till nytta och glädje för fackhistoriker, Stockholmsforskare, historieintresserad allmänhet samt studenter i litteraturvetenskap, nordiska språk och historia.