Under de tre första decennierna av 1900-talet var skämttidningarna ett viktigt inslag i såväl den framväxande masskulturen som i den politiska kulturen. I skämtpressen fick också antisemitismens bild av "juden" som en "rastyp" skild från majoritetsbefolkningen starkt fäste och snabb spridning. I "En jude är en jude är en jude..." argumenterar författaren för att en "salongsantisemitism" var självklar i Sverige under denna tid.

Det var i den inflytelserika skämtpressen som även vardagsversionen av den nationella identiteten skapades. I boken drivs tesen att de anti-semitiska representationerna av "juden" i skämtpressen ska tolkas mot bakgrund dels av anti-semitismens genomslag i den europeiska kulturen, dels utifrån det behov av nationell identitet som moderniseringsprocessen gav upphov till. "Svenskheten" definierades i inte ringa grad i motsats till "det judiska". Antisemitismen blev viktig för att kunna beskriva det svenska.

Lars M Andersson undervisar på Historiska institutionen vid Lunds universitet. "En jude är en jude är en jude..." är hans doktorsavhandling. Han har tidigare tillsammans med Ulf Zander varit redaktör bland annat för antologierna "In med historien!" (1997) och "Tänk om... Nio kontrafaktiska essäer" (1999).

"Lars M Anderssons analys av hur den svenska nationella identiteten utformades i tecknet av en antisemitisk diskurs är ett kunskapsdigert storverk. [-] Författarens val av källmaterial bygger på ambitionen att komma åt en föreställningsvärld som inte främst var ett uttryck för professionella filosofers och tänkares idéer utan omfattades av breda lager i befolkningen. [-] Boken är unik inte bara som den första undersökningen i sitt slag utan också som det definitiva verket, det sista. Det kan inte finnas mycket mera att tillägga."
Kristian Gerner, SvD