"Tess, får jag sova hos dig?" Hennes lillebror var bara en skugga där han stod intill hennes säng. Han andades häftigt och darrade. Tess lät honom krypa ner intill henne under täcket. Men hon frågade inte vad han drömt. Hon ville inte veta.

Mardrömmarna som förföljt Tess är borta. Sorgen efter hennes bästa vän Elle, som dog i en bilolycka, hade fått henne att tro att mardrömmar kunde skada på riktigt. Men allt det där låg bakom henne nu. Hon hade fått många nya vänner och kanske till och med skulle väljas till skolans Lucia. Och för första gången i sitt liv var Tess kär - i André.

Men så börjar en spökhistoria sprida sig. Den handlar om en mardröm där barn försvinner. Och historien säger att det är därför det alltid dött barn i Disby. Som Elle, och som pojken som ströps i linbanan på den gamla lekplatsen i skogen. När ett rykte säger att det är Tess fel att mardrömmen kommit tillbaka blir hon både arg och orolig.

Så en dag är Tess lillebror Oscar borta. Först då inser hon att hon varit blind. Varför lyssnade hon inte på Oscar när han försökte berätta varför han var så rädd?

André och Tess måste tillbaka. De måste tillsammans hitta in i mardrömmarna och Nattlandet igen innan det är för sent.

"Lena Ollmark är en av Sveriges skickligaste spökförfattare för mellanåldern /.../ hon bygger med förbluffande lätthet upp skräcken /.../ Det är inga bombastiska överdrifter, tvärtom vet Lena Ollmark att det otäckaste som finns är de små detaljerna som bara är vagt oroande: en öppen dörr, en doft, våta fotsteg på golvet." Lotta Olsson, Dagens Nyheter