Fattiga barn är ofta osynliga i historieskrivningen. Detta är en undersökning av hur man i Göteborg från sekelskiftet 1800 och femtio år framåt under växlande konjunkturer och i skuggan av en samtida livlig rikspolitisk fattigdomsdebatt försökte rent praktiskt hjälpa, omhänderta och fostra fattiga barn med syftet att rädda dem undan svält och tiggeri.

Med en jämförande djupstudie i Göteborgs fattigvårds, Frimurarebarnhusets och Göteborg stads barnhus arkiv undersöks här hur de styrande för dessa institutioner resonerade och handlade. Initiativtagare till stadens fattigförsörjningsinrättning var den kände läkaren Pehr Dubb, som under åtminstone tre decennier med kraft dominerade både dennas och Frimurarebarnhusets verksamhet.

Detta är också ett försök att i arkiven ta reda på hur vården bedrevs i praktiken och hur de omhändertagna barnens sociala tillvaro såg ut. Var går gränsen för vår kunskap om dessa barn?

Louise Lönnroth är barn- och arkivhistoriker. Hon var tidigare landsarkivarie och chef för Landsarkivet i Göteborg.