Den skatterättsliga klassificeringen och gränsdragningen mellan ränta och utdelning är en fråga av grundläggande betydelse för aktiebolagets finansiering. Aktiebolaget medges avdrag för finansieringskostnader i form av ränta medan utdelning inte anses avdragsgill i skattehänseende. Det är därför av stor vikt för såväl aktiebolaget som staten att veta vad som klassificeras som det ena eller det andra och var gränsen går mellan dessa olika avkastningsformer. Gränsdragningen ställs framför allt på sin spets vid finansiering med hybridinstrument som kan klassificeras som både främmande och eget kapital. Frågan är dock inte isolerad inom skatterätten utan klassificeringen av finansiella instrument är av grundläggande betydelse även för aktiebolagets redovisning. I svensk skatterätt lagregleras varken klassificeringen av instrument eller avkastning och gränsdragningen får istället avgöras mot bakgrund av praxis. I redovisningsrätten finns däremot utförliga regler för detta ändamål och utanför Sveriges gränser finns exempel på rättssystem där den skatterättsliga klassificeringen har lagreglerats. Hur går den skatterättsliga klassificeringen och gränsdragningen till i praktiken och vilken påverkan kan redovisningsrätten ha på området? Akademisk avhandling.