I denna volym utges De interpretatione och Om sofistiska vederläggningar för första gången i fullständiga översättningar till svenska. De interpretatione och Om sofistiska vederläggningar är två klassiska dialektiska skrifter. Medan De interpretatione har kontradiktoriska påståenden som sitt huvudtema, befattar sig Om sofistiska vederläggningar med dialektik i ursprunglig mening: diskussion och listiga knep som man kan använda sig av i en diskussion både renhåriga knep och orent spel. "I slutet av Om sofistiska vederläggningar (Sophistici Elenchi) hävdar Aristoteles (384322 f.Kr.) stolt, att han inte endast utvecklat logiken, nej, det är han själv som har grundlagt den. Detta torde vara sant. Idén tycks han ha fått i Platons Akademi, där man lär ha utövat ett slags regelstyrda diskussioner, i vilka en person skulle försvara en tes, medan en annan skulle ställa frågor till denne och få honom att hamna i en självmotsägelse, så att han tvingades överge tesen. Denna samtalskonst (dialektike) grep sig Aristoteles an med att kodifiera och kom därigenom att skapa logiken." Sten Ebbesen i inledningen