"För själens långa resa efter döden brukade egyptierna, bland andra föremål i graven, också förse sina döda med en papyrusrulle som vore det ett skriftligt pass, vilket skulle säkerställa ett välvilligt mottagande vid de många portarna i de himmelska trakterna och hemvisterna."
Med dessa ord inleder den preussiske egyptologen Carl Richard Lepsius sin utgåva från 1842 av Iufanchs papyrus i Turin, ett nära 20 meter långt dokument som han valde att kalla den egyptiska dödsboken. Här fanns beskrivningar av vad en människa ansågs behöva känna till inför sin resa till de dödas rike. Än idag gör Lepsius till synes kompromisslösa titel textsamlingen till det mest kända verket ur Egyptens rika gravlitteratur. Nu föreligger den för första gången i svensk översättning från de fornegyptiska originaltexterna, därtill med innehållsliga kommentarer. En inledning ger bakgrunden till Dödsbokens uppkomst och dess roll i det samtida egyptiska samhället, samt varför den i västerlandet alltjämt väcker en sådan nyfikenhet i mötet med forntidens tankevärld.
Nils Billing är fil. dr i egyptologi, teol. dr i religionshistoria och verksam som docent vid Teologiska institutionen, Uppsala universitet. Han har tidigare på samma förlag givit ut Egyptens pyramider - Evighetens arkitektur i forntid och nutid.