I Ekerwalds försök att rita en karta över västerlandets kulturhistoria har det nu blivit dags för volymen om 1900-talet. Tidigare sekler har representerats av Shakespeare, Goethe och Nietzsche. Oavsett om man ser Céline (1894--1961) som geni eller halvgalen provokatör är han onekligen en av det förra seklets mest intressanta författare, med verk som Resa till nattens ände (1932) och Död på krita (1936). Att han förnyade och vitaliserade den franska romankonsten och var en viktig influens för både de europeiska absurdisterna och de stora amerikanska berättarna under 40- och 50-talen, är det inget tvivel om; men hans antisemitism och egensinniga anarkism har smutsat hans eftermäle och delvis skymt en rättvisande bild av honom.