I den Linnéanska traditionens Sverige utförde Bruno Liljefors sin epokgörande insats inom naturmåleriet. Han tillhörde den generation av konstnärer som kring 1900 gjorde nya upptäckter inom landskapskonsten, inspirerade av den nationalromantiska rörelsen. Genom sina kunskaper som jaktzoolog uppfattade han djuret som en organisk del av det svenska landskapet till lands och till havs. Bruno Liljefors skildring av djuren var ofta dramatisk, i den nya evolutionslärans tecken, men hade också sina förutsättningar i hans egen psykologi med rötter i den tidiga barndomen. Boken är den fjärde i serien De stora mästarna.