Bokens händelser utspelar sig i Sotholms härad, som är en del av Södertörn med de gamla socknarna Tyresö, Dalarö, Österhaninge, Nämdö, Utö, Ornö, Västerhaninge, Muskö, Ösmo, Sorunda och Torö.

Genom att gå igenom domböckerna från Sotholms härad från mitten av 1600-talet till andra halvan av 1800-talet har författarna funnit ca 100 dödsdomar. Av dessa har sannolikt ca 40 verkställts.

Förmodligen har de dödsdömda alla blivit avrättade och begravda vid häradets avrättningsplats, som ligger vid Galgstenen i Jordbro. Där fick de även trängas med de olyckliga självspillingarna som inte fick ligga i vigd jord.

Vi får genom berättelserna följa både förövarna och offren som alla är mycket utsatta. Makten som bestod av kyrkan och staten var hård, men även släkt, vänner och grannar dömde. Av alla dessa människor har några levt kvar i muntlig tradition, men de flesta är glömda. Här väcks de till liv igen och nutidsmänniskan får se dem i ett nytt ljus. Ett ljus som delvis är annorlunda.

Även om fokus ligger på Sotholms härad är innehållet i boken allmängiltigt och det som presenteras skulle ha kunnat ske i vilken del av landet som helst. Detta är ett svenskt tidsdokument, mera än en geografisk historia. Den beskriver hur statsmakten och kyrkan samverkade och hur de var organiserade över tid, för att hantera de grövsta brotten, såsom barnamord, dråp, mord, äktenskapsbrott, blodskam och tidelag. Vi får även en inblick i hur häradet styrdes rent rättsligt, genom dess nämnder och befattningshavare såsom häradstinget, kronobefallningsmän, länsmän, fjärdingsmän, präster, profosser, skarprättare och rackare. Genom dem nådde staten och kyrkans fingrar längst ut i de olika socknarna. Detta är ett stycke svensk rättshistoria.

Läs och förundras – det var inte så länge sedan allt detta hände.