En kulen höstdag fann sig Birgitta Juhlin-Dannfelt plötsligt arvtagerska till sitt barndomshem, en stor och vacker 1700-tals herrgård vid en av Sörmlands många sjöar. Eftersom gården var sorgligt eftersatt beslöt hon att renovera alla de många husen. Och: -Varför, frågade snickarRune, varför bygger jag dusch och toalett till alla gästrummen?

- Därför att jag tänker börja med Bed and Breakfast. - Vaddå Bad å Brakfest, ska dom stackars jäklarna behöva bada innan dom får nåt käk?

Bad och Brakfesten blev inte långvarig – gästerna åkte ju aldrig hem. De åt sin frukost och sedan blev de kvar. De badade i sjön, de promenerade med husets båda snälla newfoundlandshundar, de fiskade efter gädda, de slöade i solen på terrassen och de frågade oupphörligen efter förtäring: Förmiddagskaffe? Kanske litet lunch …? Är det möjligt att få kaffe så här på eftermiddagen? Och, till slut: Kan vi bo kvar tills i morgon, nu när det har blivit så sent. Och kanske vi då kunde få en lättare middag?

Och så blev det gamla vackra huset ett oerhört lukrativt värdshus som i lugn takt betalade renovering av alla de kulturmärkta husen. Ända tills Myndig-heterna satte ned sina tunga fötter …

Kåserierna/skrönorna i boken kom till under många långa nätter då Birgitta satt uppe och väntade att gästerna äntligen skulle gå och lägga sig. Att hon i många år arbetat som journalist med tonvikt på kåserier blev starten. Varsågoda!