Resenären befinner sig, liksom poeten, i världens mitt. Världens gräns är också poesins och språkets gräns. Medan äventyraren söker sig till världens ände. Om resan är poesi så är äventyret en berättelse som överskrider dikten. Äventyret vetter alltid mot tystnaden. I Äventyraren vid världens ände återvänder Oscar Hemer till Etiopien, där han tillbringade åttiotalets två sista år. Det är en resa i minnet, fantasin och litteraturen. Med staden Harar som förbindande länk tecknar han porträtten av tre tidigare Etiopienfarare Richard Burton, Arthur Rimbaud och Wilfred Thesiger och reflekterar över resandet, äventyret, författarskapet och det intima sambandet mellan den moderna och den koloniala erfarenheten. Äventyraren vid världens ände är en blandning av essä, memoar och reseberättelse och också ett personligt bokslut mitt i livet.