"(...) Det finns något i dessa berättelser och bilder som vittnar om en drivkraft som är starkare än pengar på banken. Om livsviktiga värden som går på tvärs mot kapitalismens grundidé. Att vilja något annat. Mening bortom medel. Kanske är det att klia ett får bakom örat, att ta över och driva vidare släktgården, att ge sina barn färsk mjölk till frukosten eller att så ett frö för att hoppas kunna skörda i augusti.
Att vilja liv och kärlek. Att våga hoppas på en framtid
När jag ser Johanna Syréns lador tänker jag på spår av mänsklig aktivitet. Spår av liv som en gång har levts.
För även om jordbruken ännu är högst levande så är ängsladornas tid förbi. De tillhör en epok innan ensilagebalar och traktorer. När höet torkades på hässjor och vinterföret utnyttjades för att frakta hem fodret.
Nu står de där som monument över en svunnen tid. Så många och så vardagliga i sitt förfall att man knappt lägger märke till dem. Som tysta betraktare av tiden. Undrar vad de tänker? Undrar vad de minns?"
/ Samantha Ohlanders, folkmusiker/skribent/landsbygdsaktivist