Vår hedniska trosvärld ägde en rikedom på fantasieggande gestalter. Där fanns åskguden Tor med sin träffsäkra hammare Mjölner, den enögde och spjutbeväpnade Oden på sin åttabenta häst Sleipner, de erotiskt sinnade vanerna Frej och Freja, den blide och gode Balder, den listige Loke, de stridslystna och farliga jättarna.

De gamla gudarna var inga upphöjda, felfria varelser utan hade mänskliga svagheter och gjorde ofta rejält bort sig. Myterna innehåller ett stort mått av komik, men över gudarnas tillvaro vilar samtidigt en djup tragik. Den ordnade värld som de har skapat till glädje för människorna och sig själva kommer att gå under i Ragnarök. Allt skall återgå till det kaos som rådde i urtiden. Det är en jämlik trosvärld, där gudinnorna är lika mäktiga som sina manliga motsvarigheter och där kvinnliga väsen faktiskt har det yttersta avgörandet: nornorna bestämmer över allas öden.

Ebbe Schön, som är folklorist och litteraturvetare, presenterar i den första delen av boken ett närstudium av de viktigaste verken om hedendomen, "Snorres Edda" och "Den poetiska Eddan". Bägge är skrivna i början av 1200-talet men vilar delvis på mycket gamla traditioner. Det är frågan om muntliga motiv som har varit spridda över stora områden under vikingatiden. Märkligt nog levde rester av asatron här och där kvar ännu under 1900-talet. En hel del människor sade sig ha upplevt möten med både Tor och Oden och trodde på Frejas makt över fruktbarheten. Detta skildras i bokens senare del.