På hösten 1718 samlades den jämtländska armén i trakterna av Duved i västra Jämtland. Överbefälhavare var generallöjtnant Armfeldt, som med vad som var kvar av den finska armén och förstärkning av soldater från Jämtland och Hälsingland skulle inta Trondheim. Samtidigt ledde Karl XII den svenska huvudarmén i anfallet mot Oslo. Allt som allt skulle fälttåget ta sex veckor. Det tog flera månader. Den jämtländska armén bestod av drygt 10 000 man med proviant, närmare 7 000 hästar och 2 500 slaktnöt. Anfallet gick västerut från Duved in i Norge. Regnigt och kallt väder till trots nådde man Stjördal utan större förluster. Där vände armén norrut igen för proviantering men fick snart direkt order från en ilsken kung att genast anfalla Trondheim. Staden var starkt befäst varför anfallet uteblev - tidig vinter och Karl XII:s död innebar reträtt till Sverige. En rad omständigheter gjorde att utgången blev katastrofal. Författaren har studerat allt tillgängligt källmaterial som rör detta fälttåg. Med stor sakkunskap och sann berättarglädje låter han läsaren möta flera starka personligheter inpå livet. Till och med de till synes markanta felbedömningarna får sin logiska och strategiska förklaring. Armfeldts karoliner är berättelsen om detta fälttåg med allt vad det innebar för soldater och lokalbefolkning före, under och efter fälttåget. Berättelsen följer armén från uppsamlingen, runt i Norge, fram till den generalmönstring som hölls året efter fälttåget då man räknade ihop spillrorna av den jämtländska armén.