Svensk pingstväckelse föddes ur baptismen. Med sig hade man troendedopet och synen på församlingen som fri och oberoende. Genom tydligt fokus på fördjupat andligt liv, Andens dop och okonstlad tilltro till bibelordet växte rörelsen kraftigt. Missionsivern var stark. Gudstjänstens förkunnelse hade tonvikt på omvändelse och frälsning och predikanter som Lewi Pethrus, Harald Gustafsson och Edvin Näslund blev riksbekanta namn. Pingstidentiteten var stark och tydlig.

Under de senaste tjugo åren har rörelsen tappat fart. Riktningen är inte längre given och identiteten vacklar. Nils-Olov Nilsson är oroad över det han ser. Den förut så självklara pingstteologin genomgår en förändringsprocess.

Nilsson visar genom en historisk exposé att det endast är genom betoning av sina karismatiska särdrag, Andens gåvor och evangelisation,som man har en framtid som pingströrelse. Boken ger en personlig och initierad inblick i tänkandet och teologin bakom det som format den svenska pingströrelsen under mer än hundra år.