17 polska poeter är en mönstring av de mest uppmärksammade polska poeterna det senaste decenniet. Det rör sig om »Barbarerna« en generation född 1959 och senare, av vilka de flesta debuterade i antologin, Barbarerna har kommit, utgiven i Polen 1991.

Men barbarerna, det vill säga upprorsmakarna och fadermördarna, i 17 polska poeter, är ganska få. Här finns minst lika många klassicister och vardagsrapportörer, religiösa grubblare och humorister. Det som förenar dem är att de inte har någon samvetsskuld för kommunismens härjningar i deras hemland. I någon mening började de skriva år noll.

Slakthuset

Hos oss är allting som förut.
Jag var oklok som trodde att det kunde
bli annorlunda.

Havet har färgen av en sliten uniform.
Du skulle kunna vrida ur det, dra det över skallen
och ha det på dig som en urtvättad tröja.

Vi staplar en pyramid av lådor, röker
billiga cigaretter, skrattar åt fyllona på bänken,
Jyckarna springer omkring och sprider skit.

Det var länge sen vi slutade likna människor.
Vi stretar inte emot, vi luktar kött.
Inget intressant väntar oss idag eller imorgon.

På uppfarten väntar grisöronens rosa fjärilar
på att flyga iväg.

Mariusz Grzebalski. Tolkning: Irena Grönberg