"Det är ett fruktansvärt scenario som möter kronofogde Dahlqvist och länsman Sundelin när de kliver in i Erik Brännströms kök i Medle tidigt på morgonen den tjugonionde januari år 1911. Erik, som har avlidit av den skottskada han fått under natten, ligger död på golvet med ett kulhål genom tinningen. Lite blod har droppat ner på golvet och runnit ut över rockkragens högra sida. Under Eriks huvud ligger en randig, hoprullad kjol som tillhör hans hustru Teolinda." Det här blev upprinnelsen till det mord som skulle dra till sig oerhört mycket intresse från både tidningar och lokalbefolkning runt Skellefteåbygden under en lång tid framöver.Författaren till "Teolindas bittra tårar", Elisabeth Brännström, är en sentida släkting till Erik och Teolinda och historien som hon hörde från sin pappa, Karl-Erik "Brännis" Brännström fd journalist på Aftonbladet, handlar om hur hennes gammelfafars bror, Erik Brännström, sköts i huvudet efter en fyllefest i hemmet 1911 och hur Teolinda, syster till hennes gammelfamor, arresterades för mordet tillsammans med sin förmodade älskare. Fallet blev långt och utdraget och båda åtalade fick sitta i häkte i många månader innan de släpptes i brist på bevis. Många konstiga rykten omgav fallet, bland annat sades de att Teolinda försökt smuggla ut ett brev skrivet i blod ur sin cell och att hon skaffat både ett falskt pass och en revolver, om Frans ryktades det att han försökt förgifta Erik Brännström med arsenik och att han smugit omkring "klädd som en mördare" i slokhatt och slänkappa på ett bröllop i granngården en kort tid före mordet. Ryktesspridningen blev värre och värre under tiden paret satt i häkte och när de släpptes och ingen mördare hittades, pratade man ännu mer om Frans och Teolinda som blev lidande under hela sina liv för det som inträffat 1911. Bland annat skrevs ett skillingtryck, Medlevisan, som direkt pekade ut Teolinda Brännström som skyldig till mordet. Man pratar om fallet än idag och det omges fortfarande av många rykten och spekulationer. Det blev också mycket omskrivet i den nystartade lokaltidnigen Norra Västerbotten och detta bidrog till att extremt mycket folk försökte ta sig till rannsakningarna som blev så fullsatta att alla nyfikna bygdebor som kommit för att titta på Medle-mördarna inte kunde släppas in i rättssalen. Boken beskriver händelseförloppet före och under rättegången och författaren har särskilt intresserat sig för Teolinda Brännströms situation som förmodat otrogen kvinna och mörderska. Boken innehåller en del bygdehistoria och svensk arbetarklass historia i största allmänhet, vissa delar som handlar om Teolinda och Frans Persson är skönlitterärt hållna. Författaren kommer snart att lägga in ett foto på omslaget. Tills dess kan intresserade se bilden på Elisabeth Brännströms blogg "Teolindas Bittra tårar ". Boken har gått bra uppe i Skellefteå, där den sålts genom Bokia och den är också tillgänglig på biblioteken, där den varit mycket utlånad.