Vilken tur att jag då, år 1955, som elev på Statens Polisskola inte hade en aning om vad framtiden som polis kunde innebära för mig som kvinna. Elevarbetet i läran om kriminalteknik, min knutna näve, kom ganska snart att bli en symbol för den kamp jag både bildligt och reellt fört i mitt yrke som kvinnlig polis, där ”kjoltyg” inte var välkomna i ett mansdominerat yrke. Den gyllene näven fick hedersplatsen på mitt skrivbord. Varje gång man angrep mig tittade jag på näven och fick nytt mod att stå på mig. Jag ångrar inte yrkesvalet, är stolt över det, men det borde ha börjat bättre, sett ur ett rättsperspektiv.