Självbiografisk roman om flykt och minne »En barndom läker, den ska läka, det är det den är till för, så att man tar sig vidare, inte hejdas, inte stannar upp, såren ska läka, bli till minnen, till erfarenheter, till ett framtidens kartotek, av minnen, erfarenheter och svar, svar som förklarar, förklaringar som lugnar, lugnet som tröstar, så även antisemitismens barndom.« Emilia Degenius I sin självbiografiska roman återvänder Emilia Degenius till Warszawa, fyrtio år efter den ensamma utvandringen till Sverige. Hon har många frågor och får några svar. Hur hittar man hem när man förlorat barndomens språk, sin far, sin mor, sin bror? Hon samlar minnen, dokument och stämplar, blickar och ord. Allt finns kvar, men är ändå annorlunda. Det är tur att man kan göra en saga av alltihop och byta ut slutet.