Kroppen som det skönaste musikaliska instrumentet beskriver och belyser f.d. lektorn i röst Cecilia Berefelts stora och specifika pedagogiska gärning i svensk teater och teaterutbildning, främst på Teaterhögskolan i Stockholm (1970-2005). Utifrån intervjuer, anteckningar och workshops presenteras hennes pedagogiska filosofi och praktik; hennes tankar om traditioner och inspirationen av de antika tragedierna och om andning och tonbildning, kropp, röst och textarbete. Också kolleger och skådespelare/elever redovisar personliga uppfattningar och upplevelser kring arbetet med Cecilia Berefelt.