Boken handlar om den antika Orfeusmyten och samtida svensk lyrik. Myten berättar om Orfeus som älskar Eurydike men förlorar henne till dödsriket. Med hjälp av sin sång och sin lyra får han tillåtelse att ta henne med sig tillbaka till jorden. Dock på ett villkor: han får inte vända sig om och betrakta henne, vilket han gör, varvid hon återgår till underjorden. Myten, som har blivit grundläggande för poetens syn på sig själv, sin roll och uppgift är en av de mest använda och tolkade i västerländsk litteraturhistoria. Med utgångspunkt i sex svenska författarskap ? Katarina Frostenson, Arne Johnsson, Ann Jäderlund, Birgitta Lillpers, Jesper Svenbro och Bruno K Öijer ? undersöker jag hur de diskuterar de svårigheter det innebär att försöka besjunga världen och spårar i deras verk en ny insikt om Eurydikes makt, en förskjutning av positioner från Orfeus till Eurydike.