Varje morgon pendlar Isabella från Orvieto till Rom. där hon har en lektorstjänst på ett lyceum. En morgon när det duggregnar upptäcker hon en bänk under ett magnolieträd. Där sitter en man med fötterna på en resväska. Mannen har hörlurar på sig och blundar. Han lyssnar kanske på klassisk musik att döma efter det saliga leendet på hans läppar. Den svenska flaggan på hans resväska tyder på att han möjligen är svensk. Federico har tagit ett sabbatsår och studerar i Rom. Han är ensam i kupén i den sista av förstaklassvagnarna. När båda blir bekanta med varandra upptäcker de snart att de är samma andas barn. Då anar de inte vad framtiden bär i sitt sköte för dem båda.