Språket uppfattas ofta som det mest betydelsefulla redskapet vi har för att lära och utvecklas. Men hur utnyttjas språket eller, mer specifikt, skrivande i skolan? I denna avhandling undersöker författaren hur skrivande används inom ramen för gymnasieprogram inriktade mot mer praktiska yrken: byggprogrammet och omvårdnadsprogrammet. Båda förbereder för yrken som normalt inte räknas som skriftyrken. Skrivande används inom skolans alla ämnen, trots att skrivande oftast förknippas med svenskämnet. I studien undersöks skrivande inom samtliga ämnen i en bygg- och en omvårdnadsklass, för att få en bild av elevers hela skrivverklighet. Frågor som undersöks är: Vad skriver gymnasielever under en vanlig skoldag? I vilka ämnen och vilka sammanhang skrivs det? Vilken plats och funktion har skrivandet i skolan? Skrivna texter tillkommer i och påverkas av den situation de uppstår i. Texter och situationer analyseras därför här tillsammans för att förklara och förstå hur och till vad skrivande används i de bägge klasserna. Undersökningen lyfter fram att varken bygg- eller omvårdnadsklassen använder skrivande i hög grad. Skrivandet används dock på delvis olika sätt och i olika omfattning, vilket gör att man kan tala om olika skriftpraktiker i de båda klasserna. Maria Westman är verksam vid Akademin Humaniora och medier vid Högskolan Dalarna. Detta är hennes doktorsavhandling.