Efterkrigsmusik
Efterkrigsmusik
En bärande tanke i boken är att ljudet av den amerikanska krigföringen i de ockuperade länderna fungerar som ett slags musik, en ljudande ready-made som hela världen tvingas lyssna till. Musikens materiella och fysiska effekter på människor (genom t.ex. beskjutning eller geopolitisk destabilisering) och dess förmåga att sätta kroppar i frivillig eller ofrivillig rörelse. Den amerikanska kompositören Morton Feldmans idé och arbeten med grafiska partitur, vilka består av rutnät vari siffror som anger antalet toner har placerats (t.ex. "Intersections", "Projections" och "Ixion"), fungerar även som en form av ”matris” som läggs över det som texten behandlar, turnerar och vrider på: USA, Afghanistan, Irak, Sverige, musik, krig, språk, ekonomi, politik, tid, mjukvara, mönster, övervakning, nationalitet, juridik, drönare, nedladdning m.m.
Efterkrigsmusik genljuder av USA:s användande av musik under tortyrsituationer (på t.ex. Guantánamo-basen), s.k. no-touch torture techniques, eftersom musik inte ger några synliga skador på kroppen (förutom som ljudstycke i överförd bemärkelse i boken). Det finns bl.a. en ”Torture Playlist” som de amerikanska soldaterna använde sig av – och som läcktes på nätet – vilken innehåller allt från reklam- och barnprogramsjinglar till rock- och hiphopmusik.
Efterkrigsmusik består av två avdelningar där den första är ett slags kompakt prosa som förskjuts till poesi, medan den andra är en poesi som expanderar och tätnar till prosa i ett försök att simulerar ljudvågor. Dessa ljud- eller textvågor växer och klingar av i en dubbel rörelse in mot ett ingenting – mot tystnad – i mitten av boken, mellan de två avdelningarna, som försöker nå och distordera varandra, likt två fiender.