Ur medeltidens höst är nog den bok som påverkat mig mest som historiker. Peter Englund

Johan Huizingas skildring av liv, tankar och konst i Frankrike och Nederländerna under 1300- och 1400-talen har blivit en världskänd klassiker inom historievetenskapen. Med breda penseldrag målar Huizinga upp en bild av medeltiden som också lyckas fånga tankar, känslor och stämningar hos människor som levde och verkade för 6-700 år sedan. Vi får ta del av en översikt över hela kulturlivet under denna period och Huizinga visar hur tankar hos vanligt folk, såväl som hos furstar, poeter och statsmän, utrycker en tidigare epoks högsta blomstring.

JOHAN HUIZINGA (1872-1945) var professor i allmän historia vid universitetet i Leiden. Vid sidan av Ur medeltidens höst är hans mest berömda bok Homo Ludens, en studie över lekens roll i kulturen. Hans medryckande berättande utmärker sig genom en stilistisk kraft som saknar motstycke bland våra samtida historiker.

Då världen var fem århundraden yngre, framstod alla händelser i livet i mycket skarpare yttre konturer än nu. Mellan sorg och glädje, lycka och olycka tycktes avståndet större än för oss; allt vad man upplevde bar ännu samma omedelbara och självklara prägel som glädje och sorg alltjämt äger för barnasinnet. Varje händelse i livet, varje handling försiggick i klart fastställda former. De stora tingen, födelse, äktenskap, död, stod genom sakramentet i det gudomliga mysteriets ljus.
Ur bokens inledning