När statsministern frågade hur det skulle kännas att dö på sin post insåg hon det helt säkert; hon skulle dö i bankvalvet. Men det som sommaren 1973 blev känt som Norrmalmstorgsdramat fick mot alla odds ett lyckligt slut.
Kristin Enmark, då 23 år, överlevde. Polisens psykologer sa efteråt att hon var sjuk när hon insett att det största reella hotet kom från polisen, att hon gjort fel när hon gjort allt för att överleva.

Man uppfann Stockholmssyndromet", en diagnos lika kvinnoföraktande och felaktig som tanken att kvinnor som misshandlas och dödas i sina förhållanden har sig själva att skylla.

I Jag blev Stockholmssyndromet" berättar Kristin Enmark om skräcken i valvet, skuldkänslorna efteråt och om sitt intensiva kärleksförhållande med Clark Olofsson, den unge bankrånare som polisen förde till banken för att förhandla med rånaren som tagit gisslan. Den enda person hon anser försökte skydda henne.

Det var jag som fick skulden", säger hon. "Inte rånaren. Och inte samhället som inte kunde hjälpa mig.