"Den bortglömde soldaten under andra världskriget" ur infanteristens synvinkel, en viktig del under andra världskriget. Boken beskriver soldatens inre från tanken, omgivning, mönstringen, utbildning och förberedelsen, nu äntligen framme vid målet, fronten. Var det vad de hade i tankarna? Hur upplevde de, sin introduktion vid krigsfronten trots sin ofta mycket unga ålder? Hur upplevde de samhörigheten med sin omgivning, sin identitet med nationen, sina överordnade som skickade ut dem? Hur upplevde vi dessa soldater som tjänstgjorde för sitt land, känsla av inre känsla av moral, nationalism och plikt? Vad var det som skilde soldaten från Tyskland, England, Ryssland och Amerikanern åt?